Elsa söker sin man Carson... Stockholm dagarna... Hagaparken- 3

 Elsa identifierar kroppen som hittades i sjön. Mannen hon trodde var hennes man är skäggig och mager. Elsa säger, 'Jag känner igen den här mannen, han jobbar på cirkusen och 'Turkiska Kiosken', där han hanterar ormar.' Polisen ser hopplöst på Elsa och säger, 'Han var hemlös.' Det var polisen som följde efter Elsa med bil och samlade affischerna. Elsa vill inte prata med honom. Polisen föreslår att de tar med Elsa hem. Under resan säger de inget. Elsa bjuder in polisen till sitt hem. De två dricker te. Polisen berättar om sina intressanta arbetsminnen. Elsa tittar på honom utan att uttrycka något. Polisen ber om tillstånd att gå på toaletten. Elsa fortsätter att dricka sitt te vid bordet. Under tiden stänger hon sina ögon för en stund och ser bilder av sig själv tillsammans med polisen, liggandes i sängen. Hon öppnar ögonen och ställer sig irriterad framför badrumsdörren. Polisen blir förvånad när han kommer ut från badrummet och frågar, 'Elsa, mår du bra?' Elsa skickar snabbt iväg honom från sitt hem. När hon stänger dörren börjar hon gråta.

Elsa sitter och äter glutenfri tårta på Fabrique när hon läser tidningsartikeln. Journalisten har rubricerat det som 'Den Mystiska Svenska Kvinnan - En Hjälte för Muslimer'. Elsa fortsätter att läsa. Hon väljer ut några meningar. 'Var Elsa's man en hemlig muslim?' 'Är Elsa muslim?' Elsa blir irriterad på journalisten som hade lovat att skriva om hennes make. Hon är inte nöjd med det som står i artikeln. Medan hon viker ihop tidningen kommer hennes kollega Arthur in genom dörren. De hälsar på varandra. Arthur tar en kopp te och sätter sig vid Elsa's bord. Han tittar på tidningen och frågar, 'Vad håller du på med, Elsa?' Elsa avfärdar frågan. Arthur pressar henne inte utan börjar prata om jobbet, hur projekten staplas på varandra och hur intensivt hon arbetar. Elsa antyder att hon kan återgå till arbetet. Arthur ler och säger att de först måste lösa problemen, att hon borde lämna arbetet till dem. Elsa tittar hastigt på Arthur när han går iväg.

Plötsligt kommer tanken att ringa Carson's telefon upp i Elsas sinne. Telefonen ringer och en kvinna svarar. Elsa blir förvånad och säger, 'Carson, älskling.' Kvinnan lägger på luren. Elsa lämnar snabbt kaféet. Hon går till tunnelbanan. Hon springer till en förort i staden. Hon har kommit till Carson's kontor. Hon frågar säkerhetspersonalen efter sin man. De vill inte släppa in henne och meddelar chefen. Chefen kommer. Elsa försöker ta sig in och blir upprörd. Männen håller henne tillbaka. Elsa skriker, 'Var är Carson?' Männen tittar på henne med hjälplösa ögon.

Elsa är förvirrad och distraherad. När hon öppnar ögonen befinner hon sig i ett rum på sjukhuset. Hon är ensam, ingen är bredvid henne. Det börjar mörkna. Elsa pratar med en sjuksköterska som kommer in efter en stund. Sjuksköterskan berättar för henne att hon inte har tagit de mediciner hon borde varje dag. Elsa tar medicinerna och somnar djupt. När hon vaknar mitt i natten går hon upp för att gå på toaletten. Hon pratar med en ung pojke som sitter vid datorn. Elsa vill veta om någon med hennes makes namn har besökt sjukhuset. Den unga killen vill inte avslöja några uppgifter. Elsa insisterar. Killen tittar upp uppgifterna och säger att det finns två personer med namnet Carson. En person med namnet Carson avled för tre månader sedan av en hjärtattack, den andra blev överförd till ett annat sjukhus för tre dagar sedan. Elsa känner sig yr och förvirrad på grund av medicinerna hon har tagit. Hon frågar, 'Var är du, Carson?

Fortsättning följer

Skribent: Evrim Ozsoy.

Hagaparken-En mystisk händelse i Stockholm 2

 

Elsa gick in i Hagaparken med Carson. Det var kallt ute. Elsa hade glömt sina handskar, så Carson blev arg på henne. Carson tog Elsas händer och försökte värma dem. Elsa såg sin svullna mage och visade den för Carson. Carson tittade men reagerade inte. Han vände sig om och började springa. Han sprang mot sjön. Elsa försökte skrika men inget ljud kom ut. Carson försvann ur sikte. Elsa vaknade upp på soffan i vardagsrummet, hon var svettig.

Elsa hittade en bild av sin man och gick till kopieringsmaskinen för att trycka upp en försvunnen personannons. Mannen bakom kopieringsmaskinen var äldre och rörde sig långsamt. Elsa var otålig. Hon försökte lägga sig i mannens arbete, men han hindrade henne. Elsa somnade på stolen. När hon vaknade såg hon annonsen för sin man. Elsa betalade den äldre mannen och gick därifrån. Den äldre mannen hade sparat några kopior av annonsen för sig själv, han lade dem i en påse och gömde dem.

Elsa gick på gatorna och satte upp annonser. Några kvinnor tittade på henne och pratade. När Elsa satte upp annonsen såg hon en polisbil bakom sig. Hon ökade takten. Polisen som steg ur bilen ville prata med henne, men Elsa försvann ur sikte. Polisen tittade på den försvunna personannonsen, tog den och gick tillbaka till sin bil. Han gjorde en utrop med radion.

Elsas telefon ringde. Det var hennes mamma som ringde. När hon frågade "Hur mår du, Elsa?" började Elsa gråta. Hennes mamma blev orolig och frågade vad som hade hänt. Elsa kunde inte prata på grund av tårarna och lade på luren.

När hon var på väg hem såg hon en ung man med en kamera. Den unge mannen tog en bild av henne. Elsa blev förvånad och gick fram till honom för att fråga vad som hände. Den unge mannen frågade: "Är du muslim?" Elsa svarade "Nej", och då skrattade han. Han sa att han var journalist och ville intervjua henne om händelsen när hon förhindrade koranbränningen igår. Elsa tvekade först, men tänkte sedan att han kanske kunde hjälpa henne att hitta sin man, så hon bjöd in honom till sitt hem. Elsa serverade kaffe och kakor. Den unge journalisten berättade att han nyss hade tagit examen från universitetet och börjat sitt jobb. Elsa lyssnade på honom. Om han kunde göra en annorlunda intervju med henne kunde han bli känd. Elsa berättade om sitt arbetsliv, om sitt liv med sin man. Journalisten sa att han också ville intervjua hennes man. Elsa berättade att hon och hennes man var i Hagaparken igår, och att Carson försvann där. Journalisten blev intresserad. "Kanske är det en kidnappning?" "Varför förhindrade Elsa bränningen av koranen?" Journalisten frågade om hennes religiösa övertygelse. Elsa ville inte svara. När han frågade vilken religion Carson tillhörde sa Elsa att hon inte visste. Journalisten blev misstänksam. "Är Carson kanske en hemlig muslim?" Han visade en bild på mannen som brände koranen. Elsa blev förvånad. Mannen på bilden liknade Carson. Men Elsa sa lugnt att hon inte kände igen honom. Journalisten tog några bilder av Carson. Han sa att han skulle göra allt han kunde för att hjälpa henne att hitta sin försvunna man och gick sedan. Elsa försökte värma maten men hade ingen aptit. Frukterna hon hade förberett för Carson började ruttna i skålarna.

Elsa hade ställt klockan. Carsons skjortor skulle hämtas efter att ha rengjorts. Hon sprang till tvätten. Skjortorna var inte där. Kvinnan i butiken sa att skjortorna hade hämtats för tre timmar sedan. Elsa frågade om Carson hade varit där. Kvinnan berättade att det var hennes son som lämnade in skjortorna och att han var sen med att komma till butiken. Elsa blev förvånad. Hon frågade kvinnan i butiken efter övervakningskamerorna. Kvinnan blev inte alls glad och verkade skicka henne iväg från butiken. Elsa gick ut på gatan. Det fanns ingen bild av Carson på de platser där hon satt upp annonser. Annonserna hade samlats in.

Elsa blev förvånad när Carsons telefon ringde. Den tidigare avstängda telefonen svarade nu, men Carson svarade inte på samtalet. Elsa blev arg och började gråta. Hon gick till kontoret. När hon gick in på kontoret blev teamet förvånade, de höll på med ett möte. Hennes närmaste vän kom fram och frågade hur hon mådde. Elsa visste inte vad hon skulle säga. Hon var mycket upprörd över att de höll ett möte utan att berätta för henne. Hon förväntade sig en förklaring. Hennes vän tog henne till ett litet rum och förklarade att teamet skulle minska och att de hade mötet för att hitta en lösning på detta. Elsa trodde att hon hade blivit avskedad, men hennes vän sa lugnt att det inte hade kommit till den punkten än och att hon kunde komma tillbaka när hon ville. Elsa blev förvånad och sa: "Jag skulle komma tillbaka imorgon ändå." Hennes vän var nervös. Elsa lämnade kontoret argt.

Elsa kommer till Hagaparken med sin mans försvinnandeannons. Elsa sätter upp annonser på stolparna. Samtidigt ser hon en polisbil och en ambulans på avstånd. Annonsbladen hon hade i handen faller till marken. Elsa närmar sig olycksplatsen. Polisen tar upp en svart påse från sjön. Sjukvårdspersonalen försöker öppna påsen, men polisen stoppar Elsa. När Elsa frågar "Är det min man?" rör polisen vid hennes axel, "Mår du bra?" Elsa svimmar.

Hagaparken--Sweden En mystisk händelse i Stockholm 1

 

Elsa hade lämnat hemmet för en promenad med sin man Carson ...

Paret hade gift sig för ungefär fem år sedan. Elsa's föräldrar hade inte tyckt om Carson eftersom de inte fann honom särskilt sympatisk. Dessutom hade Carson genomgått en magförminskningsoperation för flera år sedan. Hur skulle deras dotter Elsa, som de hade uppvuxit som en prinsessa, kunna mätta en man med hög risk för fetma? Om bara Carson hade kunnat le lite mer och köpa små presenter till sina nya svärföräldrar, kanske han kunde ha blivit en mer omtyckt svärson idag. Men det hände inte. Elsa kände sig lycklig eftersom hon hade gift sig vid trettiofem års ålder. Hon kunde kanske få två eller tre barn, bli chef på jobbet och kanske till och med köpa ett sommarhus från ett soligt land i södra Europa. Hon hade inte alltför många drömmar, men enligt hennes familj verkade de svåra att förverkliga. Carson visade alltid respekt för Elsa. Han sa alltid "Ja" till allt Elsa föreslog. "Ska vi gå på bio älskling?" "Ja, låt oss gå." "Vill du äta middag ute?" "Ja, låt oss göra det." Ibland kände Elsa att hon var den enda som engagerade sig i förhållandet. Hennes vänners partners verkade ständigt skapa problem och sura miner, medan Carson aldrig var sur. Åtminstone såg hans ansiktsuttryck alltid detsamma ut. Det var ingen skillnad mellan en ledsen Carson och en trött Carson jämfört med en glad Carson. Av den anledningen ställde Elsa ofta frågor till honom, "Mår du bra?" och Carson skulle alltid svara "Ja". Elsa hade en dominant personlighet på jobbet. Hon skulle bli chef om några år. De ungefär fem personer som arbetade under henne var rädda för Elsa. Därför flöt arbetet smidigt och problemfritt i hennes avdelning jämfört med andra avdelningar. Disciplin var viktigt för Elsa.

Elsas livsstil var också enkel. Möblerna, mattorna och köksutensilierna i hennes hem var alla i en enda färg. Hon skulle aldrig köpa något mönstrat som kunde anstränga ögonen. Hon klädde sig i pastellfärger. Under hela sitt liv hade hon aldrig haft varken en rosa eller en grön tröja. Elsa hade levt i samma mall sedan hon kunde minnas. Att bryta ut ur den mallen irriterade henne. Kanske därför hade hon omfamnat Carson som sin make. Carson hade smidigt glidit in i Elsas flaskformade mall.

Genom Elsa hade Carson vant sig vid att gå på promenader. Efter operationen var det viktigt för honom att leva hälsosamt. På helgerna köpte Elsa frukt och grönsaker från den organiska marknaden och delade upp dem för att ha till de olika dagarna i veckan. Carson tog med sig de små fruktbehållarna som Elsa förberett till sitt mellanmål på jobbet. Elsa gjorde till och med en spellista på Spotify med musik som Carson kunde lyssna på medan han arbetade. Elsa var den perfekta partnern, med sina regelbundna byte av sängkläder, dammsugare för att hålla hemmet rent och kosttillskott, levde paret ett hälsosamt liv. Elsa var nöjd med att Carson inte läste böcker. Böcker var föremål som samlade damm och kunde locka boklöss till hemmet. Om någon skulle läsa en bok skulle det vara en elektronisk.

Den morgonen vaknade Elsa otåligt. Carson sa alltid "Ja" till allt, men när det kom till att skaffa barn sade han inte ett ord. Elsa och hennes man hoppade på bussen på en kall lördagsmorgon för att åka till Hagaparken. Efter några hållplatser gick de av vid en gångtunnel och började gå. Vid parkens ingång knöt Carson sin lösa skosnöre. Elsa knuffade honom och han föll omkull. Elsa skrattade, men Carson var utan uttryck. Elsa sa, "Vi borde träna mer, älskling." Carson reste sig upp och fortsatte att gå. Elsa försökte omfamna honom, men kunde inte hålla hans tempo. Carson fortsatte utan att stanna och passerade tennisbanorna. Elsa drog honom och sa, "Låt oss kalla honom Gri." Carson stirrade på henne och sa, "Vill du ha en katt?" Elsa stannade ett ögonblick och tog hans hand, "Nej, jag menar vårt barns namn, Gri." Carson var utan uttryck, "Du vet att jag inte vill ha barn," sa han. Elsa ställde sig framför honom, "Jag vill ha det. Och jag vill ha det nu." Carson sa inte "Ja." Elsa tittade honom i ögonen. Carson skakade sitt huvud nekande. Elsas ögon blev isblåa. Hon sköt tillbaka honom från sitt bröst och började springa mot sjön. Hon tittade aldrig tillbaka.

Carson stod stilla. Han krympte med varje steg. Elsa sprang, andfådd och trött. Plötsligt var Carson borta. När hon sprang lite längre kom hon fram till Turkiska Kiosken. Hon gick in. Inne var det mörkt, men plötsligt lystes det upp. Hon hörde en clownskratt från ett avlägset hörn och ryckte till. Clownen kom mot henne med ett "Tak, tak, tak" ljud. När Elsa tittade bakåt såg hon en träbenig brudgum. Det verkade som om de förberedde sig för en föreställning. I ett annat hörn dansade några dvärgar till musik. Ljudet av en flöjt överraskade henne. Det hon såg förvånade henne. En skäggig och turbanerad man framförde en ormbeteende. Elsa trodde att hon befann sig i en cirkus. Sedan backade hon sakta ut från Turkiska Kiosken. Utanför var det snö. Elsa frös.

Carson var ingenstans att ses. Elsa ringde honom, men han svarade inte. Hon kände sig lite ångerfull för att hon lämnade sin man där, men han hade också sårat henne. Hon letade efter Carson genom att titta runt omkring. När hon passerade Boulebar Haga såg hon sig själv och Carson sitta vid fönstret och fira deras bröllopsdag för två år sedan. Elsa åt musslor och potatis, medan Carson inte drack öl eftersom Elsa förbjöd honom alkohol, även på särskilda tillfällen. När hon passerade Hotel Stallmastaregarden hälsade en asiatisk servitör på henne: "God dag, fru Elsa." Elsa log artigt. Hon kom inte på att fråga om han hade sett hennes man. Om Carson hade varit en impulsiv person, skulle han säkert ha gått in i ett hotellrum och sovit. Men detta skulle endast ske efter en gräl.

Elsa försökte ringa sin man igen, men hans telefon var avstängd. Istället för att ta bussen, började hon promenera längs Sveavagen för att lugna sig. Hon ökade farten och trodde att hon såg Carson på avstånd. Hon började springa mot honom och hennes steg blev snabbare. Hon sprang på gatan. Just då krockade hon med en man utanför Fatih-moskén, mannen tappade sin Koran och slog i huvudet. Elsa stannade en stund, Carson, var var han? Hon hade oavsiktligt hindrat mannen från att bränna Koranen. Några personer filmade händelsen. Elsa tittade inte på mannens ansikte, hon var i chock, och började springa igen.

Elsa kom hem. Carson var inte där. Hon gick direkt in i duschen. Hon ville inte att han skulle se henne svettig på det sättet. Det var något hon inte kunde stå ut med, lukten av svett. Hon klädde sig i rena kläder och torkade sitt hår, snön blev allt intensivare. Elsa tog ut grönsaksrätten ur kylskåpet, värmde den i mikrovågsugnen och började äta. Men hon kände sig illamående och rusade till badrummet. Hon kräktes. Hon drack bara lite vatten. Hon la sig på soffan. När hon vaknade var det ingen hemma. Elsa försökte skicka ett ljudmeddelande till Carson: "Var är du, Carson?" Men meddelandet levererades inte. Elsa kände sig trött.

Elsa gick mot Odenplan, fast klockan bara var tre hade mörkret redan sänkt sig. Hon gick in på Fabrique. Hon beställde en latte med mjölk och en glutenfri kaka. Samtidigt tittade några människor på henne och pratade sinsemellan. Elsa märkte inte att hon, oavsiktligt, hade förhindrat ett försök att bränna Koranen, och blev en hjälte för muslimerna. En muslimsk kvinna som köpte kaffe log mot henne och sa, "Var i Allahs vård." Elsa tog kvinnans hand, och för första gången på länge log hon. Om hon inte hade hållit tillbaka sig skulle hon ha omfamnat den främmande kvinnan och gråtit. Hon lämnade caféet. Snöstormen hade börjat. Hon såg en varning om storm på sin telefon. Hon började gå hemåt. När hon kom hem la hon sig på soffan och stängde ögonen.

Elsa går med sin man Carson mot Hagaparken.

 

Fortsättning följer...