Elsa hade
lämnat hemmet för en promenad med sin man Carson ...
Paret hade
gift sig för ungefär fem år sedan. Elsa's föräldrar hade inte tyckt om Carson
eftersom de inte fann honom särskilt sympatisk. Dessutom hade Carson genomgått
en magförminskningsoperation för flera år sedan. Hur skulle deras dotter Elsa,
som de hade uppvuxit som en prinsessa, kunna mätta en man med hög risk för
fetma? Om bara Carson hade kunnat le lite mer och köpa små presenter till sina
nya svärföräldrar, kanske han kunde ha blivit en mer omtyckt svärson idag. Men
det hände inte. Elsa kände sig lycklig eftersom hon hade gift sig vid
trettiofem års ålder. Hon kunde kanske få två eller tre barn, bli chef på
jobbet och kanske till och med köpa ett sommarhus från ett soligt land i södra
Europa. Hon hade inte alltför många drömmar, men enligt hennes familj verkade
de svåra att förverkliga. Carson visade alltid respekt för Elsa. Han sa alltid
"Ja" till allt Elsa föreslog. "Ska vi gå på bio älskling?"
"Ja, låt oss gå." "Vill du äta middag ute?" "Ja, låt
oss göra det." Ibland kände Elsa att hon var den enda som engagerade sig i
förhållandet. Hennes vänners partners verkade ständigt skapa problem och sura
miner, medan Carson aldrig var sur. Åtminstone såg hans ansiktsuttryck alltid
detsamma ut. Det var ingen skillnad mellan en ledsen Carson och en trött Carson
jämfört med en glad Carson. Av den anledningen ställde Elsa ofta frågor till
honom, "Mår du bra?" och Carson skulle alltid svara "Ja".
Elsa hade en dominant personlighet på jobbet. Hon skulle bli chef om några år.
De ungefär fem personer som arbetade under henne var rädda för Elsa. Därför
flöt arbetet smidigt och problemfritt i hennes avdelning jämfört med andra
avdelningar. Disciplin var viktigt för Elsa.
Elsas
livsstil var också enkel. Möblerna, mattorna och köksutensilierna i hennes hem
var alla i en enda färg. Hon skulle aldrig köpa något mönstrat som kunde
anstränga ögonen. Hon klädde sig i pastellfärger. Under hela sitt liv hade hon
aldrig haft varken en rosa eller en grön tröja. Elsa hade levt i samma mall
sedan hon kunde minnas. Att bryta ut ur den mallen irriterade henne. Kanske
därför hade hon omfamnat Carson som sin make. Carson hade smidigt glidit in i
Elsas flaskformade mall.
Genom Elsa
hade Carson vant sig vid att gå på promenader. Efter operationen var det
viktigt för honom att leva hälsosamt. På helgerna köpte Elsa frukt och
grönsaker från den organiska marknaden och delade upp dem för att ha till de
olika dagarna i veckan. Carson tog med sig de små fruktbehållarna som Elsa
förberett till sitt mellanmål på jobbet. Elsa gjorde till och med en spellista
på Spotify med musik som Carson kunde lyssna på medan han arbetade. Elsa var
den perfekta partnern, med sina regelbundna byte av sängkläder, dammsugare för
att hålla hemmet rent och kosttillskott, levde paret ett hälsosamt liv. Elsa
var nöjd med att Carson inte läste böcker. Böcker var föremål som samlade damm
och kunde locka boklöss till hemmet. Om någon skulle läsa en bok skulle det
vara en elektronisk.
Den morgonen
vaknade Elsa otåligt. Carson sa alltid "Ja" till allt, men när det
kom till att skaffa barn sade han inte ett ord. Elsa och hennes man hoppade på
bussen på en kall lördagsmorgon för att åka till Hagaparken. Efter några
hållplatser gick de av vid en gångtunnel och började gå. Vid parkens ingång
knöt Carson sin lösa skosnöre. Elsa knuffade honom och han föll omkull. Elsa
skrattade, men Carson var utan uttryck. Elsa sa, "Vi borde träna mer,
älskling." Carson reste sig upp och fortsatte att gå. Elsa försökte
omfamna honom, men kunde inte hålla hans tempo. Carson fortsatte utan att
stanna och passerade tennisbanorna. Elsa drog honom och sa, "Låt oss kalla
honom Gri." Carson stirrade på henne och sa, "Vill du ha en
katt?" Elsa stannade ett ögonblick och tog hans hand, "Nej, jag menar
vårt barns namn, Gri." Carson var utan uttryck, "Du vet att jag inte
vill ha barn," sa han. Elsa ställde sig framför honom, "Jag vill ha
det. Och jag vill ha det nu." Carson sa inte "Ja." Elsa tittade
honom i ögonen. Carson skakade sitt huvud nekande. Elsas ögon blev isblåa. Hon
sköt tillbaka honom från sitt bröst och började springa mot sjön. Hon tittade
aldrig tillbaka.
Carson stod
stilla. Han krympte med varje steg. Elsa sprang, andfådd och trött. Plötsligt
var Carson borta. När hon sprang lite längre kom hon fram till Turkiska
Kiosken. Hon gick in. Inne var det mörkt, men plötsligt lystes det upp. Hon
hörde en clownskratt från ett avlägset hörn och ryckte till. Clownen kom mot
henne med ett "Tak, tak, tak" ljud. När Elsa tittade bakåt såg hon en
träbenig brudgum. Det verkade som om de förberedde sig för en föreställning. I
ett annat hörn dansade några dvärgar till musik. Ljudet av en flöjt överraskade
henne. Det hon såg förvånade henne. En skäggig och turbanerad man framförde en
ormbeteende. Elsa trodde att hon befann sig i en cirkus. Sedan backade hon
sakta ut från Turkiska Kiosken. Utanför var det snö. Elsa frös.
Carson var
ingenstans att ses. Elsa ringde honom, men han svarade inte. Hon kände sig lite
ångerfull för att hon lämnade sin man där, men han hade också sårat henne. Hon
letade efter Carson genom att titta runt omkring. När hon passerade Boulebar
Haga såg hon sig själv och Carson sitta vid fönstret och fira deras bröllopsdag
för två år sedan. Elsa åt musslor och potatis, medan Carson inte drack öl
eftersom Elsa förbjöd honom alkohol, även på särskilda tillfällen. När hon
passerade Hotel Stallmastaregarden hälsade en asiatisk servitör på henne:
"God dag, fru Elsa." Elsa log artigt. Hon kom inte på att fråga om
han hade sett hennes man. Om Carson hade varit en impulsiv person, skulle han
säkert ha gått in i ett hotellrum och sovit. Men detta skulle endast ske efter
en gräl.
Elsa försökte ringa sin man igen, men hans telefon var avstängd. Istället för att ta bussen, började hon promenera längs Sveavagen för att lugna sig. Hon ökade farten och trodde att hon såg Carson på avstånd. Hon började springa mot honom och hennes steg blev snabbare. Hon sprang på gatan. Just då krockade hon med en man utanför Fatih-moskén, mannen tappade sin Koran och slog i huvudet. Elsa stannade en stund, Carson, var var han? Hon hade oavsiktligt hindrat mannen från att bränna Koranen. Några personer filmade händelsen. Elsa tittade inte på mannens ansikte, hon var i chock, och började springa igen.
Elsa kom
hem. Carson var inte där. Hon gick direkt in i duschen. Hon ville inte att han
skulle se henne svettig på det sättet. Det var något hon inte kunde stå ut med,
lukten av svett. Hon klädde sig i rena kläder och torkade sitt hår, snön blev
allt intensivare. Elsa tog ut grönsaksrätten ur kylskåpet, värmde den i
mikrovågsugnen och började äta. Men hon kände sig illamående och rusade till
badrummet. Hon kräktes. Hon drack bara lite vatten. Hon la sig på soffan. När
hon vaknade var det ingen hemma. Elsa försökte skicka ett ljudmeddelande till
Carson: "Var är du, Carson?" Men meddelandet levererades inte. Elsa
kände sig trött.
Elsa gick
mot Odenplan, fast klockan bara var tre hade mörkret redan sänkt sig. Hon gick
in på Fabrique. Hon beställde en latte med mjölk och en glutenfri kaka.
Samtidigt tittade några människor på henne och pratade sinsemellan. Elsa märkte
inte att hon, oavsiktligt, hade förhindrat ett försök att bränna Koranen, och
blev en hjälte för muslimerna. En muslimsk kvinna som köpte kaffe log mot henne
och sa, "Var i Allahs vård." Elsa tog kvinnans hand, och för första
gången på länge log hon. Om hon inte hade hållit tillbaka sig skulle hon ha omfamnat
den främmande kvinnan och gråtit. Hon lämnade caféet. Snöstormen hade börjat.
Hon såg en varning om storm på sin telefon. Hon började gå hemåt. När hon kom
hem la hon sig på soffan och stängde ögonen.
Elsa går med
sin man Carson mot Hagaparken.
Fortsättning
följer...
Hiç yorum yok:
Yorum Gönder