Elsa identifierar kroppen som hittats i sjön. Mannen, som hon först trodde var sin make, visar sig vara en skäggig och mager person.
”Jag känner igen honom”, säger Elsa. ”Han jobbar på cirkus, på Turkiska Kiosken, där han uppträder med en orm.”
Polisen tittar uppgivet på Elsa. ”Han var hemlös”, säger han. Det är samma polis som följde efter Elsa i bilen och plockade ner hennes affischer. Elsa vill inte prata med honom. Polisen föreslår att han ska köra hem henne. De åker hela vägen utan att säga något. När de kommer fram bjuder Elsa in polisen. De dricker te tillsammans. Han berättar om några märkliga händelser från sitt arbete, medan Elsa ser på honom utan att röra en min. Polisen ber om lov att få använda toaletten. Elsa sitter kvar och dricker te, men råkar sluta ögonen för en sekund och får en vision av att hon ligger i sängen med polisen. Hon reser sig häftigt och ställer sig framför badrumsdörren. När han kommer ut rycker han till.
”Är du okej, Elsa?” frågar han.
Hon ber honom skyndsamt att gå och börjar gråta så fort hon stängt dörren.
På Fabrique äter Elsa en glutenfri kaka medan hon läser artikeln om sig själv i tidningen. Reportern har satt rubriken ”Mysterisk svensk kvinna – hjältinna för muslimerna.” Elsa läser vidare och fastnar på några meningar: ”Är Elsas make en hemlig muslim?” och ”Är Elsa muslim?” Hon blir arg på journalisten, som hade lovat att hjälpa henne hitta Carson. Hon är inte nöjd med det som står. Just när hon viker ihop tidningen kommer hennes arbetskamrat Arthur in genom dörren. De hälsar, han köper en kopp te och sätter sig vid Elsas bord.
”Vad håller du på med, Elsa?” frågar han när han får syn på tidningen, men hon undviker frågan. Arthur insisterar inte, utan börjar prata om jobbet. Han förklarar att projekten hopar sig och att han jobbar väldigt mycket just nu. Elsa antyder att hon kanske kan komma tillbaka till arbetet. Arthur ler men verkar inte vilja säga så mycket.
”Elsa, du måste nog lösa dina egna problem först. Låt oss sköta arbetet så länge.”
Med de orden reser han sig och går hastigt iväg, medan Elsa betraktar honom med en viss frustration.
Plötsligt kommer hon på att hon kan ringa Carsons telefon. Signalen går fram och en kvinna svarar. Elsa blir bestört och ropar: ”Carson, älskling!” Men kvinnan lägger på. Elsa rusar ut från kaféet och tar tunnelbanan. Hon springer till ett område utanför stadskärnan, till Carsons kontor. Där frågar hon vakten efter sin man, men vakten vill inte släppa in henne. Han ringer sin chef, som kommer ner. Elsa försöker tränga sig in och blir upprörd.
”Var är Carson?” skriker hon.
Vakter och anställda håller fast henne, och de ser på henne med uppgivenhet i blicken.
Elsa svimmar. När hon vaknar ligger hon i ett sjukhusrum. Hon är ensam, och det börjar mörkna ute. En stund senare kommer en sjuksköterska in, och Elsa pratar lite med henne. Sjuksköterskan påpekar att Elsa inte tagit sin dagliga medicin. Hon sväljer sina tabletter och somnar i djup sömn. Sent på natten vaknar hon för att gå på toaletten. På väg tillbaka stannar hon hos en ung man som sitter vid en dator och jobbar. Hon undrar om någon med hennes makes namn kan ha kommit till sjukhuset. Han är först ovillig att lämna ut information, men Elsa insisterar. Då tittar han i registren och ser att det finns två män som heter Carson. Den ene avled i en hjärtattack för tre månader sedan, den andre blev flyttad till ett annat sjukhus för tre dagar sedan. Elsa blir yr av medicinen och känner hur huvudet snurrar.
”Carson, var är du?” viskar hon.
Yorumlar