aklıma takıldı

Elsa identifierar kroppen som hittats i sjön. Mannen, som hon först trodde var sin make, visar sig vara en skäggig och mager person.   ”Jag känner igen honom”, säger Elsa. ”Han jobbar på cirkus, på Turkiska Kiosken, där han uppträder med en orm.”   Polisen tittar uppgivet på Elsa. ”Han var hemlös”, säger han. Det är samma polis som följde efter Elsa i bilen och plockade ner hennes affischer. Elsa vill inte prata med honom. Polisen föreslår att han ska köra hem henne. De åker hela vägen utan att säga något. När de kommer fram bjuder Elsa in polisen. De dricker te tillsammans. Han berättar om några märkliga händelser från sitt arbete, medan Elsa ser på honom utan att röra en min. Polisen ber om lov att få använda toaletten. Elsa sitter kvar och dricker te, men råkar sluta ögonen för en sekund och får en vision av att hon ligger i sängen med polisen. Hon reser sig häftigt och ställer sig framför badrumsdörren. När han kommer ut rycker han till.   ”Är du okej, ...

Elsa och Carson går in i Hagaparken. Vädret är kallt. Eftersom Elsa har glömt sina vantar blir Carson arg på henne. Ändå håller Carson Elsas händer för att värma dem. Då lägger Elsa märke till sin svullna mage och visar den för Carson. Han tittar men reagerar inte, vänder sig om och börjar springa mot sjön. Elsa försöker ropa på honom, men inte ett ljud kommer fram. Carson försvinner ur hennes synfält. I samma ögonblick vaknar Elsa hemma i vardagsrumssoffan, alldeles svettig. Elsa hittar ett foto av sin make och går till en kopieringsbutik för att trycka upp efterlysnings­affischer. Butiksinnehavaren är en äldre man som rör sig mycket långsamt. Elsa är otålig och försöker lägga sig i hur han arbetar, men han hindrar henne. Elsa somnar på en stol. När hon vaknar ser hon att den äldre mannen har gjort klart efterlysnings­affischerna. Hon betalar för sig och går. Mannen behåller några kopior själv och lägger dem i en påse. På gatorna sätter Elsa upp affischer medan hon går framåt. Några k...

Elsa hade gått hemifrån för att ta en promenad med sin make Carson…   Paret hade gift sig för ungefär fem år sedan. Elsas mamma och pappa tyckte inte särskilt mycket om Carson eftersom de inte fann honom sympatisk. Dessutom hade Carson genomgått en magsäcksoperation för många år sedan. ”Hur skulle vår dotter Elsa, som vi uppfostrat som en drottning, kunna försörja en man med stor risk för fetma?” tänkte de. Kanske hade Carson kunnat le lite mer och ge små presenter till sina nya svärföräldrar, så att han hade blivit mer omtyckt. Men så blev det inte. Elsa, som gifte sig när hon var trettiofem, kände sig ändå lyckligt lottad. Hon kunde tänka sig att skaffa två eller tre barn, bli chef på jobbet och kanske köpa ett sommarhus i ett soligt land i södra Europa. Hon hade inte så många drömmar, men enligt hennes föräldrar verkade de ändå svåra att förverkliga. Carson hyste alltid respekt för Elsa. Vad hon än föreslog, svarade han bara ”Okej.”   ”Ska vi gå på bio, älskling?”...